Varför i helvette längtade man efter att bli vuxen när man var liten? Ingenting är vad det utlovades att vara. Visst, det är kalas att få gå och lägga sig när man vill, äta när man vill (typ) o.s.v., men det slutar nästan där alltså.

Det där "leva lyckliga i alla sina dagar" som man har hört talas så mycket om sen barnsben är ju en jävla utopi. Snacka om prestationsångest!

Och det där med att "kärlek löser alla problem" är också bullshit som heter duga! Ibland räcker inte all kärlek i världen!
SÅ DET SÅ!

Det är inget fel på min kärlek, det är fel på dygnet som saknar tillräckligt många timmar.

Disney glömde trycka in "och så levde de lyckliga i alla sina dagar men bara om de kämpade så de fick blodsmak i munnen, lyckades pussla ihop sina jobb/skoltider med barn (i synnerhet som ensamstående), egna som bonus, hitta utrymme för egentid så de inte förlorade sig själva och tid för varandra."

Det känns lite tungt idag bara, imorgon känns det förhoppningsvis bättre.

I sanning

Romantik

Jag: Tänk att den snyggaste killen här är min!

Han: Jaa, tänka sig!

ölandet på ölandet

Helgen har spenderats på Öland med underbara människor, ett härligt höstmysigt väder en ö fylld med fulla, glada människor.

Jag har njutit i fulla drag.

Mysfaktorn har varit otroligt hög, och det är en helg jag kommer att tänka tillbaka på med ett leende på läpparna :)

"Det kunde varit värre - det kunde varit jag!"

Det är säkert ett par år sen nu, men titt som tätt så dyker minnet av en sjukt rolig eftermiddag med Michelle upp i hjärnan.

Det var på den tiden Fia hade MrShe och Michelle jobbade åt henne där när hon var iväg på något.
En vän till mamma hade precis gått bort, och jag hade (snäll som jag är) bestämt mig för att skicka ett kondoleanskort till den sörjande änkligen.
Lite lagom nedstämd gick jag till den tidens fritidsgård (vilket det nästan kändes som att MrShe var för oss vänner som hängde då) för att skriva mitt lilla vykort med vita liljor på.
Jag drabbades dock av en omedelbar skrivkramp.
Vad skriver man liksom?
"Det var ju synd det här!"?
Jag bad min fina vän Michelle om hjälp.
BIG misstake. Huge!
Det resulterade i vad som kändes som 10 timmar av nonstop tokskratt.
Ni vet, sånt där tårarna-sprutar-kramp-i-magen-jag-får-inte-luft-skratt.

Kryddan i denna gudomliga skrattsoppan var såklart att ämnet var så förbjudet att skämta om.
Någon har dött. Det är ju inte roligt. Alls.

Minns inte alla förslag på texter vi kom på, men jag vet att Michelle skrev ner en del av dom och jag hoppas innerligt att dom finns kvar någonstans.

Här är några:

• Det kunde varit värre - det kunde varit jag!
• Plötsligt händer det! (gärna med en bifogad trisslott)
• Äntligen singel, nu börjar livet!
• Ryck upp dig, det är en dag imorgon också!
• Hoppas att du inte också blir sjuk
• Ett spelande kort med låten 'Don't worry be happy'

Jag vet att det var säkert 15st till, men huvudet är trött nu och sängen kallar. Men Michelle, om du fortfarande läser denna bloggen, fyll gärna i med flera om du kommer ihåg!
Puss på dig gumman!
(PS. Tror att den slutgiltiga texten som skickades iväg löd: "Tänker på dig och din familj Kram/Wictoria", jag är alltså ingen ond människa, for the record liksom.)

En enda gång mötte hon sanningen,

och aldrig vill hon se honom igen.

Nämen hej igen.

Så var den där igen.

Den där malande känslan i magen.

Den där känslan som ger en ångest utan att riktigt vara befogad.

Man vet att man inte har rätt att känna som man gör, men kan lik förbannat inte låta bli.

Man klandrar sig själv för något man inte kan styra över, sparkar sig själv blodig för ingenting.

Fast det är någonting.

Är så trött på detta, trött på mig.

Eller snarare trött på mina reaktioner.

Grattis min fina vän!

Idag är det min fina vän Johannas födelsedag!!

Grattis gumman till de 30 respektingivande åren! ;)

Puss!

YYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYYY

Hur låter man bli?

Hur låter man bli att falla för någon som skickar så vackra låtar till en?

Picnik

Har helt snöat in på denna underbara sida!
(Och nej, jag hade inte hittat sidan om det inte vore för Fia, så tack tack)

Här följer några av mina "alster":

Ja, jag vet... jag har bloggat sjukt dåligt.
Ganska komiskt då jag alltid har surat på människor som glesar med sina inlägg.
Antar att har haft för mycket med annat.
Men det händer en del i livet nu, mycket av det positivt och därför skrämmande som satan.

När saker och ting klarnar kommer jag dela med mig av detta, lovar!