RadixLecti: februari 2009

lördag 28 februari 2009

onsdag 25 februari 2009

Årets bokrea genererade:

"Minnen av John Lennon" av Yoko Ono

"Eva Brauns förlorade liv" av Angela Lamberts

"Sekter & hemliga sällskap i Sverige och världen"

av Clas Svahn

Det var det. Än sålänge iallafall. Men tack och lov så var det inte lika mycket som lockade detta året som de innan. Plånkan fixar inte mer just nu.

tisdag 24 februari 2009

Underbart

http://www.barometern.se/nyheter/nybro/karl-erik-80-ar-ater-pa-gang(1112144).gm#articleimage-popup

måndag 23 februari 2009

It was a surpriseparty, whitout the party

Ibland förundras jag nästan över min egen naivitet.
Jag som själv tycker att jag är så där förtjusande cynisk och sällan säger ett ord utan en sarkastisk underton.
Ändå överraskas jag konstant över hur jag kan vara så blåögd.
Hur jag så otroligt lätt sväljer allt som sägs till mig.
Jag måste ha tappat all min människokännedom någonstans, fan, jag trodde jag var bra på sånt!

Blir så irriterad på mig själv att jag så stolt förespråkat människans goda vilja och sånt shit.
Ja, det kanske finns en god vilja.
En god tanke.
Och det är ju tanken som räknas.
Bullshit.
"Jag tänkte sluta röka" sa den cancersjuka patienten på sin dödsbädd.
Hur många chanser ska man ge innan loppet är kört?
Hur många gånger ska man bli besviken innan man betraktas som en komplett idiot?
När vet man om ens goda vilja blir utnyttjad istället för uppskattad?

Det har hänt en sak, en sak som har satt mig i en otroligt jävla skitjobbig sits. Och dessvärre har jag suttit här förut.
Den här sitsen ger en sjuhelvettes träsmak i röven.
En sits som kan avgöra väldigt mycket för min, men framför allt andras framtid.
Jag bad aldrig om att få hamna här, ändå ligger avgörandet hos mig.

Fan vuxna människor borde kunna ta eget ansvar och inte belasta små oskyldiga 25½-åringar!

Rövhål.

tisdag 17 februari 2009

Framtidsvisioner

Vi hade en man på jobbet som för ett tag sedan avslutade sin praktik hos oss.
Han var alltid arbetssam, punktlig och skötte sig alldeles utmärkt.
Dock hade han ganska stora svårigheter med språket (kom från Kroatien om jag inte minns fel), och många förstod inte vad han sa och drog sig därför för att ge sig in i samtal med honom.
Han hade också haft mycket problem med både arbetsförmedlingen och försäkringskassan pga missförstånd i språket.

Många kommer och går på mitt jobb, och nånstans får man ändå en känsla av vilka som "har en chans" och inte.
Den här personen var i detta tuffa samhälle, kraskt uttryck, ganska körd och var ytterst medveten om det.
Ändå så verkade han på något sätt alltid vara vid gott mod.

Dagen då han slutade bjöd vi på tårta och när vi satt och åt frågade jag:
-Jaha ******, vad ska du hitta på nu då?
Han tittade mig i ögonen och svarade mig, gravallvarlig, utan att blinka:
- Jo du Wictoria, jag tänker bli astronaut.

Jag bröt ut i ett stort gapskratt.
Så fruktansvärt underbar människa!
Humor i ett till synes hopplöst läge är en stor styrka man måste beundra!