Framtidsvisioner

Vi hade en man på jobbet som för ett tag sedan avslutade sin praktik hos oss.
Han var alltid arbetssam, punktlig och skötte sig alldeles utmärkt.
Dock hade han ganska stora svårigheter med språket (kom från Kroatien om jag inte minns fel), och många förstod inte vad han sa och drog sig därför för att ge sig in i samtal med honom.
Han hade också haft mycket problem med både arbetsförmedlingen och försäkringskassan pga missförstånd i språket.

Många kommer och går på mitt jobb, och nånstans får man ändå en känsla av vilka som "har en chans" och inte.
Den här personen var i detta tuffa samhälle, kraskt uttryck, ganska körd och var ytterst medveten om det.
Ändå så verkade han på något sätt alltid vara vid gott mod.

Dagen då han slutade bjöd vi på tårta och när vi satt och åt frågade jag:
-Jaha ******, vad ska du hitta på nu då?
Han tittade mig i ögonen och svarade mig, gravallvarlig, utan att blinka:
- Jo du Wictoria, jag tänker bli astronaut.

Jag bröt ut i ett stort gapskratt.
Så fruktansvärt underbar människa!
Humor i ett till synes hopplöst läge är en stor styrka man måste beundra!