Det var som en trafikolycka..

..jag kunde inte låta bli att titta!

Det är ett jävligt konstigt fenomen det där med att inte kunna titta bort från elände.
Att plåga sig igenom saker, varför gör man det när man har valet att vända blicken?
Varför i helvette utsätter man sig för saker som man vet att man mår dåligt av på ett eller annat sätt?

Vi har precis börjat tömningen av huset å hittat en massa gammalt skit, saker jag skrev på högstadiet. S.k. "dikter".
Jag vet redan innan att jag kommer må dåligt.
Men jag gör det.
Jag läser skiten.
Fy fan.
Det är inte sådär trevligt å mysigt att läsa.
Det är så pinsamt att det rinner blod ur öronen för jag är så generad att blodet i mitt ansikte måste ta vägen någonstans.

Det finns saker som gör mig så irriterad och obekväm att det kryper i hela kroppen, men jag bara måste göra det ändå. Men det är ingen som tvingar mig, det är inte ens nödvändigt.

Det finns en del männsikor som jag vet kan trycka på mina knappar, och jag måste likförbannat utsätta mig för dom, t o m ibland provocera dom.

I Wikipedia står det att läsa:
"Människa (Homo sapiens), där underarten Homo sapiens sapiens, det vill säga vad vi i dagligt bruk kallar människa, även kallas förståndig människa."
Vidare står det att "det som kännetecknar en människa bl a är; språket, empati, tvåbenhet, finmotorik och anpassningsbarhet m.m."

De borde lägga till: ett annat kännetecken är människans fundamentala dumhet, viljan att utsätta sig för saker som direkt eller indirekt påverkar dess mentala el. fysiska hälsa tex genom att röka, se skräckfilm, dricka sprit, läsa dåliga böcker istället för bra, se på nyheterna osv.