måndag 2 mars 2009

Ett steg fram, två tillbaka


Ibland undrar jag om det här med kärlek och sån skit verkligen är något för mig. Jag tror nästan inte det. Det är en fruktansvärt överskattad grej att ha känslor.
Jag är verkligen inte på jakt heller, det är det som är det jävliga, så snälla, lämna inga kommentarer om att "det rätte kommer" eller "det blir snart din tur". Jag har inte varit ute efter något, snarare tvärtom, men man kommer lik förbannat inte undan. Det är märkligt.
Jag letar inte mer än någon annan, dyker det upp något intressant så är väl det trevligt, men jag är inte desperat efter något förhållande. Jag har a long term relationship med mig själv som är fullt nog. Så jag förstår inte riktigt varför detta händer, för jag har aldrig bett om skiten.

4 kommentarer:

Anonym sa...

du kommer förmodligen vara ensam resten av ditt liv, du kommer aldrig hitta den rätte....

Jag fick ju inte peppa dig ;)

kraaaaam gumman!!!!

Wicke sa...

Käraste Akiz.. Jag VET att jag förmodligen (förhoppningsvis) kommer träffa någon, det är inte det som är poängen. poängen är att jag inte sökt något, men ändå inte kommit undan. Och det slutar alltid på samma sätt. Och det känns inte riktigt bra.

pepp är såklart alltid välkommet! ;)
Kram!

Anonym sa...

När den rätte kommer då vet man och Då blir det precis som man vill!!! Annars är det ju inte den rätte man hittat. Och som du säger visst kommer han, sen kan man ju ibland tycka att det tar tid även om man inte direkt letar och så är det ju oundvikligt som du säger att man påminns för titt som tätt dyker ju potentiella prinsar fram dom flesta förblir kanske grodor.. och visst blir man irriterad när man inte ens letat och dom kommer där framför näsan och ger en hopp för att sen visa sig vara just grodor.
pepp ;)

Anonym sa...

Killar är gåtor som man aldrig kommer att lösa.... men dem man kommer nära inpå och som ger en DET tillbaka är underbara! Resten kan man bara bunta ihop och packa ner. Men jag vet att han med stort H finns där ute för dig.puss