Jag rättar nu in mig i ledet bland mina gravida vänner.
Nä, jag väntar inte smått,
men mina hormoner kör skiten ur mig.
Är så galet irriterad ena sekunden, och nästa sekund vill jag börja lipa för att jag är ensammast i världen.
Men vad jag har förstått (iallafall av Johanna) så brukar hormonsvängningar innebära obeskrivliga lyckorus också.
Njae..
ICKE FÖR WICKE.
Det är bara negativt hela tiden.
På ett eller annat sätt.
Lipa eller slåss.
Fast mitt elände tar iallafall slut efter några dagar.
Stackars er satar som får gå runt och må såhär i nio månader.
Nu vill jag nita någon,
om två sekunder vill jag kramas.
Så jävla tröttsamt.
1 kommentar:
söta vän. jag förstår dig. men det var värre för mig med pms än dessa gravidhormoner. jag kunde döda då jag hade pms, nu är det inte så farligt. är mest lipig bara inte arg som vid pms. kraaaaam
Skicka en kommentar