Så var den där igen.
Den där malande känslan i magen.
Den där känslan som ger en ångest utan att riktigt vara befogad.
Man vet att man inte har rätt att känna som man gör, men kan lik förbannat inte låta bli.
Man klandrar sig själv för något man inte kan styra över, sparkar sig själv blodig för ingenting.
Fast det är någonting.
Är så trött på detta, trött på mig.
Eller snarare trött på mina reaktioner.
2 kommentarer:
du är lite lurig nu, hur är det gumman?
Lurig är mitt andra namn.. ;)
Du vet hur det är gumman...Vi snackade ju lite om det i lördags.. Puss
Skicka en kommentar