Min farfar

Y
Idag gick min älskade farfar bort.

Det är omöjligt och nästan löjligt att försöka beskriva en sån här dag och känslorna den för med sig.

Y

Jag har dessutom haft lite svårt för när man pratar om såhär seriösa saker på bloggar och dylikt, men jag kan faktiskt inte låta bli.

Y

Min farfar var en underbar människa.

Han var min idol.

Han blev 92 år och 10 månader, var med om så otroligt mycket.

Y

Han var prisbelönad fårbonde.

Han hade ett milt, tryggt och lugnt sätt och luktade alltid lite hö.

Han hade en grön overall och bjöd på äckliga karameller.

Han var snäll bortom all sans.

Y

Min farfar hade världens blåaste ögon som glittrade som på ett barn.

Han var busig och fnissade med axlarna uppdragna mot öronen.

Y

Han var full med den visdom som bara tid ger.

Han var patriarken och familjens fogmassa.

Y

Min farfar hade egna uttryck för sig och bara tummen kvar på vänsterhanden.

Min farfar slutade aldrig ge kärlek till min farmor.

Y

Han gav mig bara ljusa och vackra minnen,

och för detta älskar jag honom.

Y

Sov gott älskade, älskade farfar
YYYYYYYYYYYYYY