v. 42

Vecka 42 går till historien som en riktig käftsmällsvecka.
Ett liv har slocknats och ett har tänts, båda väldigt viktiga för mig.
När något sånt händer börjar man tänka på sitt eget liv, man börjar tänka på hur man vill leva, vad som känns viktigt och vad man vill ha ut av allt.

Kontentan av detta blev att jag avslutade en relation. Vilket alltid känns skit.
Att göra människor ledsna är det absolut värsta jag vet.
Det finns verkligen inget värre.
Men för att må bra själv var det dessvärre det som behövdes.
Jag höll på att tappa mig själv, och det hade absolut inte med personen i fråga att göra, men på den situationen som var.

Så fick det bli, jag gav det en chans, jag ville verkligen, men ibland måste man tillåta sig själv att misslyckas. Det måste vara okej att ge upp.