För en sekund alldeles nyss kände jag ett enormt välbefinnande i hela kroppen.De bekymmer jag har är ju trots allt av den "lyxigare" varianten, även om de är jobbiga att fatta och stora samt betydelsefulla.
Jag har för många valmöjligheter.
Och det måste ju anses som ett lyxproblem nånstans.
Själva problemet ligger väl snarare i att jag känner att besluten borde fattas ganska snart.
En del av valen är iofs av den tuffare varianten, där flera människor än jag själv kommer att påverkas, och valen är där inte så många heller.
Men nyss, då tog jag för en sekund ett steg utanför min kropp och försökte ha lite perspektiv, då tänkte jag på när jag mådde som allra sämst, mitt personliga bottenrekord, och helt plötsligt kändes det här som småpotatis.
Det var bara för någon sekund, men det var fruktansvärt skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar