Det är längesen jag blev berörd av en film.
Faktum är att jag inte ens minns när det hände sist.
Ni vet, en sån där film som rör vid ens inre, skakar om ens känslor och lämnar en som ett darrande asplöv.
Jag har kanske gråtit till två filmer under hela mitt liv (en Elvis-dokumentär minns jag, och säkert nån mer), men nu hände det, och detta med råge!
Erica (Lirsjö, ej Ottosson) sa till mig att jag absolut måste se Phantom of the opera, eftersom jag aldrig har sett den.
Vet inte vad jag ska säga mer än
TACK ERICA!!
(Kan bara tänka mig hur fantastisk den måste vara på er tv!)
Det var så oerhört befriande att bara hänge sig in i musikalen/operettens vackra värld och känna så mycket att det nästan gör ont.
Det skar i mitt hjärta.
Det var helt underbart!
Jag vill se den igen och igen och IGEN!
5 kommentarer:
var det titanic den andra filmen som du grät till och berörde dig djupt ;) / Saris
Njae, jag grät inte under själva filmen, men däremot började jag tjuta ca tre timmar efter att jag hade sett den, när jag skulle gå och lägga mig, då kom det liksom över mig :D
det var då du insåg vilken stor olycka de hade varit på båten.../saris
Haha ja men precis! På natten drömde jag att Frida drunknade, och dagen efter fick hon lova att hon inte skulle åka båt mer :D
och de löftet håller hon än idag....(iaf vad jag vet.( Så vackert Wickis!
Skicka en kommentar