En del människor tycks fastna på en som klister.Man försöker glömma dem,
acceptera och gå vidare.
Men lik förbannat sitter de kvar där,
som klister.
Det enda som tycks hjälpa är tid,
men om det känns som att man har lite för lite tid då?
Finns det ingen easy-fix?
Eller är det helt enkelt så att jag inte vill glömma, acceptera och gå vidare?
Det kanske är så att det tar dubbelt så lång tid just för att jag inte fullt ut har accepterat? Jag kanske envist hänger kvar vid något som är över, utan att ens veta om det? Jag kanske bara tror att jag vill glömma?
Men om något känns rätt, ska man verkligen acceptera och lämna då?
12 kommentarer:
OMG, exakt denna diskussionen har jag haft väldigt mkt sista tiden.
Jag vet inte heller något svar tyvärr. Man vill ju glömma för man mår bättre av det. MEN den satans tiden som de ska ta kan ju dö! för under en sådan härlig "klisterperiod" känns ju en vecka som 5 år. så de pallar man ju inte invänta.
Sen innerst inne tror man de kan bli nått igen? sådan e iaf jag på dessa klistermänniskor...hoppet är de sista som överger människan ;)/ Saris.
Precis.. Och när blev det som var rätt fel?
Ja, det där förbannade "hoppet" kan ju dra åt helvette... Och det kan ta "magkänslan" som sällskap!
"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.."
Åh så bra sagt...det kanske är jättekänt citat (haha som jag missat)? de ska jag läsa flera gr /dag! / saris.
Anonym: Hehehe, jag har ju mina misstankar om vem du är, BABE! ;) Det där citatet har man ju fått höra några ggr.. ;) Men bra är det!
hmmm,känns som det finns en Kent-låt för det här....
Erica, det finns en Kent-låt till allt :)
"DET STRÅLAR I MITT HJÄÄÄÄRRRTAAA!" ;) fast den handlade om de personer som försvunnit och aldrig hittats i sverige. Hmm jaa... nästan samma sak. / saris
Ja, det enda problemet med det där underbara citatet är vem som egentigen ska ge oss förståndet?? ;)
det där citatet brukar jag också tänka på ofta,tror det är en från någon bön från början...bra är det i alla fall,passar i alla tillfällen i livet. :o)
Det är från AA, Erica.. Anonyma alkoholister.
Fast det är en bön,sinnesrobönen.
Men dom kanske använder den där på AA.
Skicka en kommentar