Alltså, det här med barn..Det är barn överallt. Alla har barn.
Och har dom inte det så funderar dom på det eller är gravida.
Inte undra på att man känner sig ensammast och mest patetisk i hela världen.
Varför är inte jag där liksom?
En del är t.o.m. redan inne på funderingarna på nästa unge!
Sen slog det mig.
Bloggvärlden.
Eller rättare sagt, min bloggvärld.
Det är nog därifrån jag har fått för mig att jag är den enda utan barn.
Jag är ju inne ett par ggr varje dag på mina vänners bloggar, eftersom vi inte hörs varje dag och sådär.
Och av de 11 bloggarna jag följer så är 7 st "bebisbloggar", och dessutom så blir det ju så att man också kollar in vilka de har länkat till, och i 80% av fallen så är det till andra "bebisbloggar".
~
Och det är inte alls så att jag vill klanka ner på dessa bloggar, jag följer dom som sagt slaviskt, och de gör att det liksom känns som att jag träffar mina vänners små bebisar varje dag, vilket är super.
~
Men det är ju kanske inte så konstigt att jag känner mig så misslyckad, när allt jag ser är barn och familjeliv.
Och här sitter jag med min katt, liksom.
Så jag kanske borde skära ner på dessa bloggar, för uppenbarligen påverkar det mig på något konstigt sätt.
För ska man se till "det verkliga livet", så har jag ju egentligen lika många vänner som är barnfria.
~
Äh jag vet inte, den biologiska klockan har väl börjat ticka eller nåt.
Och ska jag vara helt ärlig så vet jag faktiskt inte om jag vill ha barn riktigt än, trots att jag avgudar dom.
Det kommer när det kommer, förr eller senare.
Men jag börjar känna mig lite stressad på något vis.
5 kommentarer:
stessa inte min vän! puss
I know.. och som jag sa, jag vet inte ens om jag vill ha barn just nu, men den här babyboomen har väl påverkat en lite och fått en att fundera på om man är ett ufo som inte är där än. puss
wicke..ja kan känna lika dant ibland, men om man tänker efter så e d egentligen inte så många som man "umgås" med som har barn...inte hos mig ialla fall:) kram
sjunger : vill du se ett ufo,se på mig. du får mycket gärna se på mig !
;o)
jag var 31 när jag fick barn, och en katt är inte fy skam.... du hinner jag lovar!!! en dag står han där och poff e ni gravida och gifta och har hus innan du hunnit blinka....ta vara på din egentid nu för den har du inte så mycket av sedan :)
njut av det du har nu, för det du vill ha kommer du att få en dag iallafall...... puss
Skicka en kommentar