MÄN.

Alltså, seriöst.

Jag orkar inte.

Av hela min kärlekskarriär måste nog den här åldern suga hårdast.

Jag misstänker att man får sitta och vänta på att alla "the good ones" skiljer sig, separerar osv,

för som det ser ut nu så är marknaden under all kritik.

Man tror att man hittar guldkorn då och då,

men nej.

De allra flesta beter sig som att de är den enda människan på jorden och att det inte finns någon av det kvinnliga könet som är värd en uns av respekt.

Och det är faktiskt inte så att jag har skyhöga krav.

Jag kräver absolut inget mer än någon annan.

Bara lite vanligt jävla vett och hyffs liksom.

Behandla mig som en person ffs!

-

Jag lägger ner nu.

Jag går i kloster.