Succén var ett faktum den 1:a april.
Vinyler, tjock kajal, tupperade frisyrer och underbara vänner, kan det bli något annat liksom?
Underbar tillställning som jag kommer leva länge på.
Tusen tack Ida å Björne!
Släkt å vänner har uttryckt en önskan att se hur jag såg ut under kvällen, så här kommer det, håll till godo. Det är Idas bilder (utom den sista som tillhör Lotta Sandebäck), min kamera har tyvärr varit indisponibel en tid och kommer nog dessvärre vara så ett tag till eftersom jag inte har råd att lämna in den.
Jag sörjer och längtar efter min förlängda arm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar