Inlägget som kan komma att försvinna.

När min farfar dog var jag i valet och kvalet att nämna det, då jag personligen känner att www inte är forumet (iallafall för mig) att ta upp sådant som verkligen är superpersonligt och där man rakt av kan urskilja vilka relationer man pratar om (såvida man inte känner mig, då vet man förmodligen det ändå).

Nu står jag här igen, med samma velighet.
Men jag kan tänka mig att en del har undrat över mitt beteende den senaste veckan kanske, och eftersom jag uttrycker mig bättre i skrift och faktiskt inte orkar att prata en massa, så ger jag bloggen en chans att agera språkrör.

So, here's the deal:
Jag håller på att avsluta en behandling.
Fast det är bara halva sanningen egentligen.
Den behandlingen jag avslutar har jag slutat med cold turkey, vilket är helt åt helvete fel, och absolut inget jag rekommenderar någon annan.
Så ja, jag får i viss mån skylla mig själv, men det gör inte att jag mår bättre just nu.
Egentligen ska det göras stegvis under diskussion och övervakning av en läkare.
Varför jag gör på det här sättet är en annan historia.

Detta har iallafall lett till att jag mår fruktansvärt dåligt,
både fysiskt och psykiskt.
Jag visar alla tecken på en "vanlig" avgiftning, så att säga.
Svettas, fryser, konstant yr, vansinnigt deppig (gråter floder), illamående, svamlar, tappar ord, sjukt trött (skulle utan svårigheter kunna sova 24/7) och huvudvärk. Skulle kunna fortsätta ett tag till.

Så, nu ligger det här för allmän beskådan, anledningen till att jag inte svarar i telefonen, varför dörren är låst och varför jag inte ler just nu.

Förhoppningsvis går detta över fort som fan, för det här suger.

Det jag vill få fram på mitt lilla subtila sätt är att just nu behöver jag känna genuin omtanke och respekt. För as we speak sitter jag och lipar över att det känns som att alla vill ha något av mig, att ingenting är på riktigt utan bara bullshit för att jag är så lättlurad.

Som sagt, det är stooor risk att det här inlägget kommer att vara borta imorgon. Eller lite justerat.

Tillägg: Jag låter det vara kvar. Det var ju inte så jäkla farligt.