Nog nu.

Okej, jag vet att detta inte kommer hålla i sig.

Tyvärr.

Men just nu känner jag att, fan, NOG NU.

Nog med veliga män som inte kan ge respekt,

nog med undanflykter och svepskäl.

Det ska inte behöva vara så jävla svårt att tycka om någon,

och jag ska fan i mig inte behöva övertyga någon om att vilja vara med mig.

Jag är så innerligt trött på detta mönster nu.

 Det tär på mig och bryter ner självkänslan jävligt effektivt.

Men jag är samtidigt sjukt trött på att vara ensam nu.

Jag vet faktiskt inte vad som är värst.

Att bli taskigt behandlad eller inte bli behandlad alls.

Jag vet inte om de dras till mig eller jag till dem.

Men jag kan ju inte bli tillsammans med någon som jag inte attraheras av, bara för att han skulle råka vara "bra för mig".

Jag behöver ha fjärilarna, passionen, "måste-ha-dig-känslan".

Äh skitsamma, åt helvette med kärleken och allt vad det innebär.

Jag får väl adoptera en kines eller nått om jag skulle känna för barn i framtiden. 

Tjingtjong Ericsson ska den heta.