Aldrig nöjd.

Sitter här nu med så otroligt blandade känslor att jag faktiskt mår illa.
Är hemkommen från Öland med en nyckel i min hand = boende fixat!
Det blev så mycket bättre än jag någonsin kunnat hoppas på;

• ett eget mysigt kryp-in med allt jag behöver (visserligen på en ganska liten yta, men vad gör det?)
• sjukt nära till havet (sundet), med en liten brygga och grillplats
• havsutsikt från mitt sovrum/matsal/vardagsrumsfönster
• cykelavstånd till skolan,men även möjlighet till buss om det tokregnar eller snöar.
• otroligt trevlig liten familj i min ålder som äger mitt lilla kryp-in (kommer bo på deras trädgård)
• jag kommer tjäna runt 1500 i månaden bara på hyra och el

Ändå sitter jag här i min lägenhet med en klump i halsen.
Har lite smått börjat plocka ihop de saker jag ska ha med mig.
Tänk att man kan älska en lägenhet så. Men det är min borg, min oas och mitt hemma.
Tanken på att någon annan ska bo här och använda de sakerna jag lämnar kvar lämnar mig med darrande underläpp.
Och så det värsta av allt, min älskade ögonsten, mitt hjärta, min bebis, min katt som jag måste lämna ifrån mig.
Har ännu inte löst det och det känns fan så jobbigt.
Hur ska jag klara mig utan honom?
Det kommer bli sjukt tomt.
Ja, jag vet att det bara är en katt, ni kan gnälla hur mycket ni vill.
Men fy satan vad han kommer fattas mig.

Och mina vänner..
Och den där karln.
Det kommer bli tufft.
MEN, jag kommer vara hemma mycket också :)

Alldeles strax kommer jag börja fokusera på allt nytt och spännande,
men just nu.. hua.