Jag är en sån där som tar pauser med musik.
Det kan ibland gå flera år mellan lyssningarna.
Jag har tidigare nämnt att The Cranberries är som några gamla kompisar som man vet alltid finns där, även om man inte hörs varje dag.
Precis så är det med Kent.
Och nu har vi träffats igen,
jag och Kent,
och det var riktigt, riktigt underbart att ses igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar