tisdag 26 januari 2010

Will you marry me? I don't know why, but I think that'll make me happy!

Jag ska göra två arbeten om ämnet "äktenskap" de närmaste veckorna; ett i religion B och ett i historia B.
Det ska bli jättekul och intressant, men jag är lite rädd för hur det kommer påverka mig.

Jag har nog alltid haft en ganska klar personlig syn på äktenskapet och giftemål. Faktum är att det är en av de få saker där jag känner att jag vet vad jag vill.

Jag vet inte direkt varför jag vill gifta mig, jag är ju inte på något sätt en troende kristen, men själva grejen att stå framför familj och vänner och hedra sitt förhållande med en cermoni tilltalar mig.

Sen tar jag bestämt avstånd från att lova något framför gud. Dels för att jag inte tror att man kan lova att älska någon för alltid, känslor är inte beständiga, (man kan däremot säga att man vill leva resten av sitt liv med den personen, och att man känner tillhörighet med personen och lovar att försöka att hedra förhållandet osv) och dels för att det skulle vara ett hån mot förhållandet att lova något inför någon/något som jag inte tror på.

Det jag är rädd för är att den, i stort sett, enda bestämda viljan jag har kommer att ändra sig.
För egentligen går den ju emot allt jag tror på.
Det kanske är den droppen som krävs för att bägaren ska rinna över liksom,
jag är ju ingen romantiker alls egentligen...
Eller?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Kunde inte sgat det bättre själv!
instämmer helt med de du säger om äktenskapet och alla lovord :)/ Saris

Wicke sa...

Saris! Fasen vad kul att du läser! :)
Kan tänka mig att det kommer fler inlägg om detta ämne under mina arbetens gång.. Vore kul att se vad du tycker då med! Kram