Jag tror inte på något högre väsen,
att det finns en andevärld osv.
Men då och då (ytterst ytterst sällan, ska tilläggas) kan jag nästan få för mig att mormor är med mig nånstans.
(Däremot kan jag ibland börja undra om det finns någon form av utstuderad plan för en (vilket strider helt emot vad jag precis sagt, jag vet).
När man börjar tänka i "tänk om-banor" är det omöjligt att inte hamna där liksom.
Ser man livet som en serie av händelser, som det faktiskt är, är det svårt att inte tro att det finns någon anledning till att det blev som det blev liksom.
Jag är totalt förvirrad och inte i närheten av något beslut om vad jag tror i den här frågan, så jag lämnar den hängande i luften)
Hur som haver,
idag vaknade jag med en låt på hjärnan.
Bara sådär.
En låt som jag inte hört på jättelänge som min mormor brukade spela på piano (och mamma med om jag inte missminner mig).
Efter mycket om och men, samtal till mamma och letande på spotify hittade jag den, och nu kan jag inte sluta lyssna på den.
Älskar verkligen piano. Finns det något instrument jag önskar att jag kunde spela så är det det.
Det är nog mycket tack vare mormor också. Hon spelade alltid.
Piano = mormor
Mormor = piano
Francis Trevor – Ballade Pour Adeline
Skulle egentligen vilja ha denna som ingångsmarsch när/om jag gifter mig,
men det börjar bli många låtar som kandiderar om det nu..
2 kommentarer:
jaså,det var den.jag kan se henne framför mig sitta och spela den låten.fin.
:)
Skicka en kommentar