Mår lite illa.

De flesta som känner mig vet att jag är lite cynisk, ibland rentav bitter.
Man skulle väl kunna säga att jag lider av lite tillitsproblem helt enkelt.
Men jag försöker verkligen att bättra mig på den punkten,
eller ja,
där kommer min frågeställning;
är det verkligen "att bättra sig" att försöka lita mer på folk och känslor?
Det är ju att försöka bli mer naiv och sårbar.

Är sårbarhet verkligen något att sträva efter?

Fast grejen är att jag nog är ganska sårbar redan.
Jag förmår att göra mig sårbar precis i början,
sen så fort något känns i närheten av konstigt så kommer paranoian tillbaka som ett brev på posten,
och därmed skyddsmuren.

Det förekommer ett inbördeskrig i mitt huvud,
inte undra på att man mår lite illa.