Kyrkans hysteri kring Dan Browns Da Vinci-koden tycks ha fått en svensk mellanmjölks-motsvarighet.
Att Jonas Gardell är utbildad teolog och hedersdoktor på Lunds Universitet, och faktiskt är väldigt påläst inom ämnet skrämmer tydligen en hel del.
Vad som även tycks glömmas är att det är Gardells teori, och inte på något sätt en ny bibel. Och i detta landet är det (eller ska åtminstone vara) ju faktiskt fritt att ha en egen åsikt.
Det är heller inte så att Gardell på något sätt skadar eller kränker någon med sin teori, vilket jag själv tycker är väldigt viktigt när man talar om yttandefrihet.
Jonas Gardell ser dessutom sig själv som troende, vilket nästan hånas av Holger Nilsson och Berndt Isaksson.
När de sedan börjar tala om bokbål får jag rysningar.
Börjar man bränna böcker anser jag att det demokratiska samhället är hotat på riktigt.
Börjar man bränna böcker anser jag att det demokratiska samhället är hotat på riktigt.
debattartikel från "Världen idag", var tvungen att lägga till den då jag finner den ganska skrattretande på flertalet sätt.
För det första lägger Biskop Kyrillos ord i mun på Gardell, och påstår att Gardell har utsett sig själv till någon form av profet.
"Hur kan Jonas Gardell, som menar sig ha en tro, så vårdslöst och skamligt hantera vår 2 000-åriga kristna tro? Han menar faktiskt, att alla andra har haft och har fel, och att det bara är han, Jonas Gardell, som har rätt. Men det är väl så, ”att där finns en annan gud, och Jonas Gardell är hans profet”."
För det andra vill jag veta hur Jonas Gardell "kränker kyrkans heliga fäder och mödrar, och alla kristna i nyare tid", är det genom att inte hålla med om den konventionella synen på bibeln? Vad är det för en skör tro som inte klarar av granskning och ifrågasättning?
Ja, Jonas Gardell är verkligen obekväm på många sätt.
Tack älskade Jonas för det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar