Nog nu.

Okej, jag vet att detta inte kommer hålla i sig.

Tyvärr.

Men just nu känner jag att, fan, NOG NU.

Nog med veliga män som inte kan ge respekt,

nog med undanflykter och svepskäl.

Det ska inte behöva vara så jävla svårt att tycka om någon,

och jag ska fan i mig inte behöva övertyga någon om att vilja vara med mig.

Jag är så innerligt trött på detta mönster nu.

 Det tär på mig och bryter ner självkänslan jävligt effektivt.

Men jag är samtidigt sjukt trött på att vara ensam nu.

Jag vet faktiskt inte vad som är värst.

Att bli taskigt behandlad eller inte bli behandlad alls.

Jag vet inte om de dras till mig eller jag till dem.

Men jag kan ju inte bli tillsammans med någon som jag inte attraheras av, bara för att han skulle råka vara "bra för mig".

Jag behöver ha fjärilarna, passionen, "måste-ha-dig-känslan".

Äh skitsamma, åt helvette med kärleken och allt vad det innebär.

Jag får väl adoptera en kines eller nått om jag skulle känna för barn i framtiden. 

Tjingtjong Ericsson ska den heta.

Nu rycker jag upp mig.

Mental inköpslista

1. Rakhyvlar
2. Ny fantastisk kamera
3. Ny mobil
4. Byxor
5. Nagellack
6. Ny väska (a.k.a. skolväska, som Ida säger)
7. Batterier till väckarklockan
8. Kött
9. God mat
10. Akrylfärg
11. Frasier-dvdbox
12. Köpemat till katten
13. NÖJEN

Ja, vi börjar väl där.

Min första award! :)

Jag har fått en bloggaward av bästaste Erica Lirsjö (Hade lätt gett henne 1000 olika awarder i diverse gengers, en liten parentes bara)!

Med detta följde också en utmaning att skriva 7 saker om sig själv samt utnämna

några andra värdigare mottagare av denna prestigefyllda award :)

Så okej, 7 grejer om Ericssonskan;

1. Jag älskar gamla farser. Jag avgudade Nils Poppe när jag var liten och var förmodligen en av de otroligt lätträknade tonåringarna som grät när han dog. Andra favoriter är Albert & Herbert och Carl-Gustaf Lindstedt.

2.  Jag blir lite halvhög på doften som finns i en ny bok (ja, jag är kanske lite störd). Doften av man (kan finnas någon speciell i åtanke, ja) är inte heller fy skam...

3.  Jag har extremt svårt att slänga gamla shampoflaskor och dylikt, det är en sån där grej bara. Det brukar finnas hur många som helst i hyllan med bara liiite kvar på botten. Man vet ju aldrig när man står där utan shampo, eller hur?

4.  Jag är klarar inte en dag utan mjölk. Eventuellt skulle jag dö.

5.  Jag skrev min första "bok" när jag var 10 (slutade när jag var 12, den är fortfarande utan slut), vilken handlade om Take That och är det absolut pinsammaste som finns. Den är på runt 250 handskrivna sidor och ligger och skämms i en källare. Nu och för alltid.

6.  Jag har en gång för alla kommit fram till att serviceyrken (som t.ex. butiksjobb) inte är min grej. Alls. Jag älskar att diskutera och argumentera, som butiksexpedit är ju detta strängt förbjudet. Kunden har alltid rätt och det suger. Plus att jag tycker att det är ganska ostimulerande. För mig känns det så iallafall, detta gäller ju såklart inte alla, och jag beundrar dem som har det tålamodet som krävs för att ta kunder och hantera dem på rätt sätt.

7.  Jag har någonstans gett upp tanken på att "lära känna mig själv" och ta reda på "vem jag är".

Fan, det märks väl! :)

Nu till vilka jag vill ge awarden till, några som jag anser vara "beautiful bloggers" :)

Först ut är min fina vän Johanna Waldén som finns på

http://johannaaw.blogspot.com/

Och självklart bästa Frida Svensson med sin underbara son Svante!

http://dagenssvante.blogg.se/

Vidare vill jag också ge en award till

http://pinkfriday.blogg.se/

för att den bloggen gör mig glad och har skänkt mig en massa inspiration.

Jag tycker också att Akiz ska ha en, helt enkelt för att hon är en så skön person.

http://akizh.blogspot.com/

Sist ut är Paula Ohlsson och hennes blogg

http://vackravitating.blogspot.com/,

mysig tjej med mysig blogg :)

Sådär ja, hoppas ni accepterar awarden med medföljande utmaning :)

Tjyss!

Och by the way..

...så är jag sjukdålig och i skrivande stund kan jag inte för mitt liv förstå hur jag ska palla att jobba imorgon.

Jobbade med feber idag och de två första timmarna (pre-kaffe) gick jag som i en dimma.

Hur ska detta gå?

Telefonsamtal

Jag: Vad hade jag varit denna tiden utan mina vänner?
Ida: Jaa.. Naken och hungrig?

Dagens sanning.

Utan mina vänner hade mitt liv sugit något oerhört.

Älskar och uppskattar er bortom all sans!

Jag har väl knappast lärt mig nåt sen sist, nä inte jag.

Fy fan vad löjlig, naiv och blåst man är.

Älskade Lasse!

Igår hände något stort.
Jag var på Winnerbäckspelning.
Magi.
Det var underbart.

Ibland är man med om såna där stunder som man känner är fantastiska men samtidigt väldigt frustrerande. Låt mig utveckla;
När man mår dåligt brukar man få höra "du är inte ensam, det finns fler som känner som du". Jag har aldrig förstått det där. Hur skulle det vara en tröst?
Jag mår inte mindre dåligt bara för att Emma, 26 år, i Lenhovda också mår dåligt.

Och det är lite det jag vill komma till, en del känslor vill man inte dela med andra. Jag vill inte tro att alla de som stod i publiken igår kände samma sak som jag. De ska ge fan i mina känslor och min relation till Winnerbäcks musik. Det är mitt. MITT.

Det har varit likadant de gångerna jag har sett Jonas Gardell.
Och ännu jobbigare är frustrationen över att inte kunna få fram till artisten hur stor betydelse den har haft för en. Som mest kan jag bara bli ett ansikte i mängden för dem, medan jag har delat stunder då jag varit som skörast, i min ensamhet, gråtit till deras ord och funnit tröst.
Därför är det lite blandat att gå på en spelning (eller träffa sin favortitförfattare) och lyssna på någon som berör en så.

Men va fan, jag köpte ett linne!

:P

Barometern recensserar spelningen här

En mycket bra låt.

En av Madonnas bästa,

om du frågar mig.

Basta.

Come what may

Jag har inte kontroll över ett piss just nu.
Absolut ingenting.
Jag hatar det, men har ingen energi till att förändra det.
Jag vet inte ens vart jag skulle börja.

Utan pengar, pankare än någonsin.
Osäker på boendesituation inför hösten.
Ett "kärleksliv" som lämnar skrattretande mycket att önska.

Jag är helt enkelt totalt jävla vill i världen.

Jag skulle bara vilja känna mig lite... lugn, trygg och tillfreds.
Men just nu känner jag att det får gå som det går,
det gör det alltid ändå.

ganska så klockrent

The high makes me low

Bastard

Går på stand-by med  ett hjärta som är helt utmattat men ändå fullt.

Där igen.

Där fortfarande.

Alltid där.

Aldrig riktigt påbörjat och aldrig riktigt avslutat.

Det bara är.

Ändå sitter jag här och ler, lika bra att passa på, rida den vågen.

Förundras över hur godtrogen jag är.

Att jag fortfarande kan tro.

Skitsamma, jag fortsätter att le en stund till.

Kärlek

"- Ibland tror jag att jag håller på att bli tokig.

- Du också? Se dig omkring. Fullt av knasbollar och knäppskallar som har blivit tokiga för att härda ut. Jag blir gärna en av dem, om jag får vara det tillsammans med dig."

 

 

- Jonas Gardell

Loskan landade i ansiktet

Den som hånade mig mest var du Gudrun Schyman!

Nej, det är inte okej med löneskillnaden som råder,

naturligtvis inte,

men det måste absolut finnas bättre sätt att påskina det än detta.

Jag är kvinna, men också en fattig sådan,

och Schymans tilltag i tisdags är ett brutalt hån mot oss som lever på t.ex. csn och kämpar som fan med att kunna få ihop det ekonomiskt.

Att bränna 100.000 kr är som att spotta sådana som mig, och många andra, rakt i ansiktet, sparka på oss när vi ligger och kalla det för en pr-kupp.

It's just one of those days...

Bara nångång.

Någon gång vore det kul att kunna berätta något fint man har fått höra
utan att genast få frågan:
"var han full eller?"

Och någon jävla gång vore det också kul att
slippa svara "ja" på den frågan.

Objektet för min beundran

Gaby and The Guns - Små Små Saker

Ibland kommer nyförälskade känslor smygandes in i mig.

Totalt obefogat och dumt,

men ganska trevligt.

Hej Astrid!

Låt mig presentera;

Astrid Elisabeth Hansson

Ingenting

"1977 skickades rymdskeppet Voyager iväg från jorden för att aldrig återvända. Den glänsande metallen flyger bortåt genom det kalla tyngdlösa universum.
Med sig för den budskapet om människan, en människa med handen utsträckt till vänskap. I farkosten finns meddelanden på jordens alla språk, musikstycken av Chopin och Beethoven, fysikens lagar och religionens tecken inristade på stentavlor.
Miljoner år av mänsklig historia och erfarenhet reducerade till några stenplattor i ett skepp drivet av kärnkraft.
Långt efter det att vi är borta kommer skeppet att fortsätta sin ensamma färd, och kanske kommer någon någongång att finna skeppet med stentavlorna. Kanske kommer någon någongång att veta att det en gång fanns en planet som hette Jorden, där bodde det en varelse som kallades människor och som var ena jävlar på att hugga i sten."

- Präriehundarna av Jonas Gardell

Ibland, när man är lite deppig, är det skönt att läsa sånt här.

Få perspektiv.

Det är i alla fall vad det ger mig.

"Vad gör det om hundra år när allting kommer kring, trallala trallala" sjöng Snövit och de sju dvärgarna.

Ack vilken tröstande och skrämmande tanke!

Mycket spelar så jävla liten roll, även om det känns så stort.